Välkommen till Spårvägsmuseet

Upplev Stockholms historia på ett kul och annorlunda sätt - spännande för såväl stora som små!

Säsongens föremål – maj 2013

För 60 år sedan, den 12 maj 1953, debuterade Metropolbussen på Stockholms gator och vägar.

Se film om Metropolen

Den levererades som en lösning på det ökade trafikbehovet i Stockholms nybyggda förorter. Under 1940-50-talen reste delegationer från Stockholm ut i världen för att hitta trafiklösningar för den växande huvudstaden. Ett uppdrag var att hitta en kapacitetsstark buss. Ett antal varianter testades: släpbussar, ”kameler” och italienska trådbussar. Man vände också blicken mot det stora landet i väster. Den amerikanska busstillverkaren Mack erbjöd Scania att licenstillverka en lämplig buss mot rättigheterna till Scanias motorteknik. Resultatet blev Metropol och Spårvägsmuseet visar ibland upp sitt omsorgsfullt renoverade exemplar.

När bussen gjorde entré på Stockholms gator 1953 ansågs den vara mycket modern. Servostyrning, helautomatisk hydraulisk växellåda och självbärande kaross. Ett hjulutslag på hela 55 grader gjorde den långa och tunga bussen lättmanövrerad även i trånga gatumiljöer. Den 8-cylindriga motorn placerades på tvären baktill och en strömlinjeformad design utstrålade tidens framtidstro. Dessutom var bussen den första i Stockholm som var byggd för enmansbetjäning och det var helt nytt för stockholmarna. Nu skulle föraren både köra och ta upp betalning. Enmansbetjäning fanns sedan tidigare i liten skala, men med bussar som inte var byggda för detta. Nu skulle man stiga på längst fram och stiga av bak och inte tvärtom som man var van vid. Med andra ord en revolution för stockholmarna. Genom informationskampanjer försökte man lära stockholmarna hur man beter sig på en enmansbetjänad buss: påstigning fram – betala – fortsätt bakåt i bussen – avstigning bak.

Metropolen var en säker buss. Dörrarna hade ”kännande” kanter och så länge en dörr var öppen, kunde inte bussen köra till skillnad från äldre bussar. Förarna som arbetade på Metropolbussarna fick 30 öre extra i timmen för att de skötte båda förarjobbet och konduktörsjobbet, s.k. enmanstillägg.

Metropolen fick också en lillebror, Capitol, som var något mindre och trafikerade innerstadslinjer. Även en körbar Capitol finns bevarad i museets samling. Metropolerna rullade i Stockholm fram till högertrafikomläggningen 1967, därefter såldes ett antal vidare till Pakistan.

blog comments powered by Disqus
Tyck till om vår webbplats